Redan medlem?
Logga in
Reflektion i otta
Lägger ner liv vid liens spets den ytterst, vassa. Packar ihop dåtiden i pressade veck och i den förskräckligt tomma hallen skriker framtiden så hest hade så förbenat gärna velat krypa fram naken och lägga örat emot golvet i det tomma utrymme som uppstår mellan sorgens nödvändiga val och de av drömmar färdigmöblerade utrymmet
det är söndag. Den sprittande livskraftiga delen letade febrilt efter terrakottakrukor - ett tryck till och kontot hade närapå tömts. En hel natt i febrilt letande kring djup i kruka och valet mellan klättrande rosor eller vildkaprifol. Att vara vi. Krypa ner tillsammans och låta världens brus bryta mot kroppar. De rena. Den utsålda. Offrande. söndag. Tröttheten äter mig inte.
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 136 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-05-10 11:29
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |