Sådana dagar är jag fåordig.
Inga yviga drag. Inga jättekliv.

Sådana dagar passerar lugnt och stilla. Obemärkt.
Sådana dagar ringer knappt nån.

Jag kanske ligger kvar i sängen med mina tankar,
Kanske jag hör ett regn, en sån dag. en regnig dag,

det kanske regnat i flera dagar.
Jag brukar höra allting mycket tydligare,

sådana dagar det knappt är någon trafik nere på gatan.
knappt en själ ute.

och jag hör så tydligt hur ensamt dom har det.
När kvällen kommer sådana dagar,

är det som ett svart täcke som lägger sej över.
Det får något bistert över sej. med kylan inombords

så där osynligt bistert, ja osynligt
men känns så där ödsligt.
Som om ingenting.
Ingenting speciellt.

Ingenting att tala om,
eller någon att berätta för. Ingen just då

Det är som om ingen är kvar här.
Sådana kvällar brukar ofta gå in i natten långt innan natten kommer.
Ett mycket mörkare mörker.

Eller energilösa ögon som fastnat djupt inne i hjärnan.

Eller som när man plötsligt vaknar upp nästa dag
och ska iväg på ett möte, ett planerat klockslag och står där

i en överfull tågvagn och tittar upp och ser två
flugor para sej med varandra. Sådana dagar tycker jag om.