Och när hon sen efter ett några veckor på ett öppet hav
kan hon se i fjärran lite suddigt, ett helt främmande land
Och när hon sen har ankrat båten sin i den främmande
hamnen så undrar hon vart fan hon har hamnat någonstans?
Vart har jag hamnat någonstans?!
För den här stora ön och land har jag inte kunnat se
på sjökartan
Och det är då som en vacker främmande brunbränd man
med vingar på sin rygg träder fram och säger med en
vacker och klar röst
Välkommen, min vän
Du är väntad
Som du nu kanske förstår har du precis kommit till
himmelen och Paradisets land
Hon tänker tyst för sig själv
Jag tyckte väl att det hela var för bra för att vara sant
Sedan somnar hon in lugnt och skönt på en bädd av
fjädrar med ett stort leende på sina läppar...

Hon låter vindarna få bära henne fram!

Ken Cassel
10/5-2020