Jag brinner inne i en hiss som faller

står och stampar här vid hopplöshetens galler

Dörrarna kränger vid gnisslande kugghjul

Vajrarna slänger vid visslande mistlur

Snart når jag marken och då är det slut

Men vad var det jag tänkte på förut

Jag tänkte att det nog blir stek till middag

En saftig stek med krispig yta

Och gammalt ädelt vin, värdig en konung!

Och sen en härlig kula glass med ringlad honung!

Jag ska duka mitt marmorbord

och ta fram min silverbricka

Besökare ska få sin kista smord

och sen ligga där med fyllehicka

Jag ska inreda min vind till minst femton gäster

Så att vi kan fira livet där och ha ordentliga fester

Men nu var det ju det här med min hiss som faller

och att det regnar förödande glöd

Jag är ju fast i ett brinnande inferno

och störtar ner mot en säker död

Men det är nog tur att det tar slut,

jag har inte tillräckligt med stolar

Det är nog ingen idé att jag försöker ta mig ut,

elden skulle fånga mig som minst tusen solar

Och marken måste vara nära nu att krocka med mitt underrede

så det är lika bra att jag nu planerar och förbereder

Och lika bra att glömma det där med flärd

jag är ändå ingen vidare middagsvärd!