Svek, hånfulla ord och himlande ögon

kommer från personer i min närhet, tyvärr,

de är konflikträdda precis som jag,

men jag går ändå till personen och berättar vad

jag känner och upplever, när vi är ensamma,

aldrig framför andra,

då är personen mer sig själv och behöver inte

försvara sig, och lyssnar oftast.

Lögnare i relationer har jag mycket svårt för,

de är lika vidriga som de som backar upp lögnerna,

men det jävliga är att lögnen inte visar sig

förrän långt efteråt,

så när man möter någon som man börjar älska

delar sina känslor med och öppnar upp sig

och ger sin fulla tillit till, ja man börjar lägga ett pussel

tillsammans, bit efter bit läggs bitarna på plats

kärleken blir större allteftersom pusslet växer,

den blir starkare och starkare och man börjar planera

en framtid tillsammans, man lever i en ny värld

full av vackra färger, som man skapat tillsammans,

och så kommer lögn efter lögn fram och hela

den pusselvärld vi byggt tillsammans faller sönder

bit efter bit plockas bort, pusslet förblirofullbordat,

det gör så ont.