i skogen vid det gråa träsk
det var där som jag blev fri
jag lade mig ner på fuktig mossa
dimmigt bolster flöt förbi

vinden viskar varm mot handen
is i mina lungor fylls
nacken skaver kall mot marken
minnet kvittrar lugnt tillfreds

jag hör det porla bakom gläntan
slutna ögon slutar spå
med solen stiga iskall väntan
över bäckens stilla blå

jag hade någon där en gång
en vag gestalt som sedan flytt
björken bränner nya färger
markens ränder målas nytt

hänförd av den gråa morgon
vitnad av ett krampens grepp
slöjor flyr och solens uppgång
röjer diset, gör mig lätt

en sluten hinna plötsligt lättad
råa vindar då kan bli
det är här jag plötsligt vaknar
det är här där jag blir fri