höst, vinter, vår

den här dikten blir svår

orden jag tappat bort

det blir nog lite knort

när man dikter skola skriva

bör man upp på axlarna hiva

de tunga sorgefyllda orden

dramatiken är då vorden

ty sorgen känner vi alla

när den på oss kalla

men vad vore väl dikten

ja, man känner väl vikten

att dikten också glädje känner

så kom nu alla vänner

lyss till kärleks sånger

här finns ingen ånger

knyt vänskapens band

ta varann i hand

låt oss vandra ut i världen

och njuta av den sköna flärden

åh, hoppsansa!

det här gick ju bra

fast orden jag bort slarvade

och lite grann skarvade