Jag lämnar mitt människoskal
på golvet
som en kokong.
På väg till sängen
passerar vi gränsen till en annan värld.
Med dig är jag ett djur.
I den renaste driftens kärna
finns livskraften
trädens brunstiga djungelgrönska
vårens segervisshet
näbben som bryter genom skalet
rotens envisa grepp.

Där finns lugnet efter stormen
längtan efter din hud
och hjärtats trumslag.