Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

nattfjäril

evigheten syns där himlen möter vattnet
och bildar horisonten
flyr, flyr, flyr
bort från smärtan
med tydliga bilder av härligheten

blå saknad möter förvrängd verklighet
medan isen sakta smälter,
fyller mitt krus,
häller ut allt ljus

sträcker ut min hand för att nå linjen
och smeka fantasin ihop med förhoppningen
jag möter i dess faktum

rutorna fylls av vilsna
där står jag ensam

mina vingar förmår inte
lyfta en trasig värld

återstående brinner,
brinner fullständigt

flyr, flyr, flyr




Fri vers av Max Poisé
Läst 329 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-05-28 07:59



Bookmark and Share


    ADI Nehlin
Stark
2020-05-28

  KattenKin VIP
Vackra rader om flykt.
2020-05-28

  Öknens Ros VIP
Nattfjäril kallas också en viss "sorts" flicka.
Kanske är det hon som vill fly?
2020-05-28

  Cikoria Blå VIP
Jag förstår inte...
dock tycker jag mig läsa in lite hopp,
mitt i diktartjagets önskan om att fly ...
2020-05-28

  Pia Laurell (fd Kal Wallin)
I denna fina dikt läser jag mycket av sorg, smärta och saknad.
2020-05-28

    Lena Staaf VIP
En dikt om att vilja fly från smärtan. Fantasin har vi för att uthärda och hitta lösningar. Ensam förmår man inte lyfta en trasig värld, däremot tillsammans med andra.
2020-05-28

  ULJO
Berörande skrivet med en fjäril som surrogat för livet.
2020-05-28
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé