den kommer smygande där vi går

den kommer brusande som havets våg

den breder ut sina vida vingar,

dunet från vildgåsens bröst

rymden blickar ned på oss

där vi går i vattenbrynet

vi går i krabbornas spår,

våra avtryck över de små

vattnet tvättar dem rena,

medan det avlägsna bruset

från havet sköljer sina tankar

om och om över oss

mitt innanhav rör sig i vågor,

fångade under ett lock

vi har inte haft tid att leva

ändå hör jag din röst inom mig

morgondimman bäddar in oss

i slöjor, grått siden

smeker fjäderlätt vår hud

jag känner tryggheten

ser en vindfågel landa,

en silverstrimma

rör sig sakta över ditt ansikte

rör dig försiktigt älskade uggla

även skuggor har röst