Jag simmar i livets hav

utan horisont eller land i sikte,

och även fast jag är en bra simmare

så har jag hamnat under ytan många gånger,

och drabbats av panik och nästan drunknat.

Men någon från ovan har vakat över mig

get mig kraft att orka fortsätta mot alla odds,

och så är det rädsla som får mig att orka ta

nya "simtag", för jag har sett alldeles för många

sjunka och försvinna bort till totalt mörker,

långt ifrån ljuset här uppe vid ytan,

något eller någon driver mig att fortsätta simma

för det måste finnas någon mening med livet.