Natten andas
ännu i kroppen

håller kvar

Avger sin
sövande doft

Behåller den på
som ett osynligt
lakan
när uppstigning
kallar

och livet inte orkar
vänta längre

Därute pågår något
jag visst ingår i

En väv av kroppar
i rörelse
mot och ifrån

Ett myller av människor

Behåller mitt osynliga
lakan på
under kläder av stål

Likt en sömngångare
på genomresa