Jag är rasist. Det visste jag inte.

Igår var det stor aktivitet på sociala medier i solidaritet med Black lives matter. Jag gillar vanligen inte flockbeteenden, när "alla" plötsligt ska göra samma sak, men även jag publicerade ett foto med #blacklivesmatter. För jag håller ju med om budskapet, och det motsatta vore otänkbart; att vissa liv inte har någon betydelse.

Nu ser jag att det varit en manifestation på Sergels torg i Stockholm som samlat ca 8000 deltagare. Åsikter framförs som går ut på att detta är viktigare än corona. Därför är det rätt att samlas fler än det tillåtna antalet 50. Och inte nog med det; den som tycker annorlunda, dvs att man borde avstå från så stora samlingar i nuvarande läge, den är rasist.

Jag blir bara så trött, ledsen, uppgiven. Man måste kunna föra flera kamper parallellt, och kunna anpassa kampen efter de omständigheter som råder.

Kanske inte en enda av de personer som befann sig i Stockholms city idag bar på smitta. Kanske ingen blev smittad, kanske ingen i sin tur kommer att föra smittan vidare. Men jag hoppas att om någon deltagare arbetar inom äldreomsorgen, så tar denne nu sitt ansvar och stannar hemma i 14 dagar för att vara på den säkra sidan...

Det verkar inte som om vissa har förstått varför vi ska hålla avstånd och inte samlas i grupper. Det är inte för att myndigheterna säger det. Det är för att minska/hejda smittspridningen av en obehaglig och potentiellt dödlig sjukdom.

Så jag är alltså rasist, för även om jag instämmer i budskapet tycker jag att sättet att protestera är helt fel. Med samma logik är jag även klimatförnekare, eftersom jag anser att klimatstrejker online är det som ska gälla nu.

Nå. Det är inte andra människors åsikter som definierar vem jag är, eller vem någon annan människa är.

Man kan vara antirasist, klimatkämpe, och visa hänsyn. Det kan man faktiskt!