Du kan inte hjälpa mig upp
för jag föll inte oavsiktligt

Jag kastade mig ner
Det var underbart skönt
Värt mer än hundra orgasmer

Jag njöt av smärtan
Varför inte
den visar mig alltid sanningen i livet

och så
slängde jag min mask i fallet
kan inte ta tillbaka den nu
Kan likväl presentera dig för Hannya


Du gillade inte det du såg
porslinet som krossades mot den hårda botten
ditt söta lilla dockansikte
du skar dig i ditt försök att plocka upp mig
på den vassa kant
som dolde min girighet
svartsjuka
egoism

Jag tänker sitta här ett tag till
sy ihop de trasiga bitarna av mitt ego
tills jag beslutar mig för att klättra upp igen


Ingen hann stoppa mig innan jag föll
Du hann inte älska mig
jag valde stupet
innan du gjorde ditt val
för lyckan i att du skulle älska mig
precis som jag är

Gud förbjude att jag hittar den