Natten har skrikit färdigt sin 

eviga sorg. Lagt sig att vila. Dagen 

har smekt ditt åldrande ansikte varje 

dag sedan 2004. Du sitter inte böjd 

över. Inte en endaste rad har lästs 

av mina största verk. Jag är ingen 

stjärna inget stjärnfall. Är just inget 

annat än partiklar stoft. Vår storhet 

bor ingenstans och vi är minnen. 

inget mindre inget mer. Hatten har du 

lagt vid stentrappan utanför den där 

kyrkan där vi skulle gift oss. Jag har 

enbart lyft den upp och dammat av den 

aldrig fört den över huvudet.