Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Frånvaro av närvaro



Kapybaran skrek i natten
Hade gjort en smet av
sin egen avföring

Men ingen hörde den
Bara pojken med öppet

Fönster som bodde
i Disponent villan
intill Djurparken

På morgonen vid matningen
Låg djuret dött i sin bur

Men pojken visste hur den
övergivna ensamheten lät

Kunde höra den ibland även
som vuxen när han satt fast i
en bilkö

På väg mot jobbet en morgon
eller
vid ett monotont sammanträde

Höll honom faktiskt vid liv

Hur konstigt det nu
än kunde låta. ..





Fri vers av Sefarge VIP
Läst 173 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-06-05 01:51



Bookmark and Share

    Elisabeth Nilsson VIP
Starkt diktar du ensamhetens signum! Tänk vad ett leende, en utsträckt hand kan betyda. Det kostar ingenting. Ändå snålar vi.
2020-06-06

  Scarlett Miryam VIP
Åh, det är så många som skriker utan att någon hör...
(Och en del ropar varg hela tiden, överröstar alla andra och till slut blir åhörarna för blasé för att ta något seriöst.)
2020-06-06

    Lena Staaf VIP
Stark dikt! Den övergivna ensamheten i bur - det kan vara vi äldre som nu är isolerade i våra hem. Må vi överleva detta.
2020-06-05

  bumerang

Oj, du skriver så man kan höra.
Känna in, känna - ensamheten.
Den finns i oss alla, lättväckt.
Eller inte? Kanske handlar det om mod.
2020-06-05

  Kungskobran VIP
Vi är så upptagna av oss själva att vi inte märker vad som inträffar nära oss.
2020-06-05
  > Nästa text
< Föregående

Sefarge VIP