Tänk att själar som faller
låter så olika
en del slår i som krossat glas
blommor satta i vas

Andra själar faller som stjärnor
ljudlöst på sin himmel
önskar sig bara något nytt
de går inte sönder i sina hjärnor
kommer från en sorts släkt
som en frisk fläkt i skräddarsytt
en ärvd rymddräkt
det går att andas bredvid
utan att bli en knäckt individ

Sen finns det själar som skäller
jagade hundar
reser ragg i lånat plagg
mjuk päls ligger i malpåse
de har kammats mothårs så mycket
till sist lossnar ett köttstycke
hjärtat
som ingen tycks tillgodose
alla bara blundar
ingen begrundar vad som smärtat

De sökte tillit
det låter ur käften
när livet smakar hundskit

Tänk att själar som faller
låter så olika
det är en konst att falla
för det omfångsrika
jag tror inte det är bra
att falla med ett tralla la