Jag mins perioder i mitt liv där allt
någonstans fylldes av likgiltighet.
Dessa episoder där varken rädsla
eller glädje fanns.

Det är svårt när tankarna kommer.
Att hantera bitarna ur det förflutna.
jag har jobbat hårt för att inte ruttna
bort i det känsokalla.

Jag är tacksam när det känns oavsett
om det är glädje eller tåraren bränns.
Livet är en massa kännslor utan dom
så är vi inte människor.