Går världen verkligen så snabbt eller är det bara fler som gör saker ordentligt? En tanke väl värd sin tid. För hur vore det om vi bröt ner den snabba takten i faktiska, gripbara fragment och såg med öppna ögon vad som ligger bakom vartenda ett av dem. Det är när den snabba samhållstakten kan börja betraktas kvantitativt som vi kan sluta smutsa ner allt mellanmänskligt med det segregerande bittra avundet.

Det är väl naturligt att känna sig eftersatt. Konkurrensen är ju hård. Det är många som vill dela på kakan. Men ofta glömmer vi att samhället faktiskt är mer inkluderande än vad en snabb överblick kan avslöja: vi försöker verkligen vara toleranta, jämställda och fördomsfria. Det gör vi med mellanmänskliga verktyg som tidsandan tillhandahåller, de verktyg som bestämmer våra begrepp för inkludering. Allting beror på hur pass utvecklade begreppen är.

Svenskar beskylls för att vara blyga, isolerade, stela, exkluderande. Somalier anses vara störiga, högljudda. Araber överenergiska, aggressiva. Jugoslaver och ryssar råbarkade. Fransmän romantiska, belevade (åtminstone tills Zinedine Zidane förstörde det). Finnar hårdnackade. Amerikaner högfärdiga. Kineser lojala. Och så vidare.

Mina epitet är garanterat godtyckliga. Du kan säkert både komplettera och revidera dem. Men du förstår tanken; vi kan applicera den här, låt mig kalla den "modellen", på yrkestitlar, sjukdomsdiagnoser, ålder, kön, bransch, klass, you name it. Alla dessa epitet för varje roll vi bedömer och karaktäriserar varandra med blir sammantaget varje människa i sin individuella helhet.

För att förstå varandra fullt ut, för att bli så jämställda som en global värld fordrar, måste vi stoppa in hela samhällen, hela världen, i varenda människa vi möter. För att se hela människan i varje människa. Det är att kräva mycket av inskränkta sapiens. Icke desto mindre är det ett rimligt krav; varje människa är en hel människa och en mångkulturell samtid kräver av oss att inte blunda för det. Detta är allas vårt ansvar som världsmedborgare.

Att se varje människa som inte bara en del av världen utan som en manifestation av den kräver kunskap. Kunskap om världen och inte minst om tolkning. Vi förstår världen och varandra utifrån våra tolkningar och våra sammansättningar av tolkningarna. Det är allas ansvar att helt och fullt begripa hur man själv tolkar och förstår världen. Att känna till sin egen tolkningsprocess är central för att överhuvudtaget kunna förstå andra och framför allt förändra sitt sätt att tolka.

Plötsligt slutar världen att spinna så snabbt. Vi har slutat titta på ytan. Att nya texter publiceras dagligen i fysiska och på digitala plattformar betyder bara att det är många människor som spenderar mycket tid åt att betrakta och reflektera, skriva och redigera. Bakom varje text kan det ligga timmar, dagar, veckor, ibland månader av reflektioner och diskussioner. Världens tempo har inte ökat per se. Människor gör inte mer än tidigare generationer har gjort. Vi är fler som vet att göra saker lite effektivare. Det är allt.