Svalorna kom igår. De kastade sig handlöst förbi i kvällen där jag satt på min balkong och slöade med keps och cigarill, men jag lyckades få se dem i ögonvrån när jag tittade upp. Nu är det morgon och sädesärlan trippar så grundmurat högfärdigt kring nere på gårdens stenar, måsarna skriker i skyn och efter kaffet går jag ner på gatan till min cykel som står fastkedjad som en tapper häst om en lyktstolpe. Jag trampar iväg och låter mig trampas iväg till ängar och hagar och smörblommorna frasar i solen, de små sjöarna suckar. Ingen vill ha mig.

*