Blommor...
jag älskar blommor.
jag kan inte leva utan dem,
mina fönster är fulla av dem
och de tycks trivas med mig,
'för de växer och frodas,
skjuter skott och sätter blommor.

Blommor...
När jag ser allt det vackra
i människors trädgårdar
så blir jag inte avundsjuk utan
jag känner glädje över att andra
också finner nöje och glädje
i att odla och sköta om sina växter.

Blommor...
De är som små varelser fulla av liv
och behagfullhet, doftande små explosioner,
att få gå förbi dem och känna näsan fyllas
av dessa dofter och se deras vackra färger
ger en själslig tillfredsställelse utan dess like.
Sen behagas jag av djurlivet runt blommorna.

Blommor...
Humlan och biet som surrar fram till varje
enskild blomma, fäller ut sina snablar
och girigt suger i sig av blommans livgivande
safter, samtidigt som de agerar pollenbärare
och sprider nytt liv till nästa års blomprakt.
Livets kretsgång är förunderlig!

Blommor...
Och när de låtit oss njuta av deras skönhet
och dofter, så böjer de sig sakta ner mot
moder jord och låter sig villigt omfamnas
av henne, lägga sig tillrätta och ge nytt liv åt
de små liven som väntar i jorden.
De blir till mylla och ger ny näring till allt liv.