sitter i en främmande gudinnas knä
hennes ögon är det stormpiskade havet
det ofödda

kärlek glädje krig död sorg
hon binder kransar
av gåtor att tolka dag ut och dag in
hon ger och tar livet till oss
och ifrån oss
droppar dala mjukt de falla
blomblad lätta
samlar dem alla i händernas skål

dricker ur kalken till randen full
tömmer den hela
för det gåtfulla livets skull