Min händer håller tal i tystnad,

mjukt mot detta nya sköra.

Detta blossande i färger målat,

Jag hoppas så att allt vill höra.

Ty, mitt jag har steg av ert liv,

styrka i ryggrad och fot

Om jag inte finge gå barbent ut

vet jag inte vad jag hade gjort.

Så tack maskros, villande jasmin ja,

även svidande kliande nässla.

Av alla årstider jag färdas i,

Är sommarn den som är den bästa