som att stå framför en äng

och höra de jordbundnas röst

och se sommarens blomstersäng

känna vinden genom öppnat bröst

det är ljuset som tändes

pennan blev flamman

ända ner i rötterna det kändes

ett pussel där bitar fogades samman

att jag inte tänkt på det förut

slippa huka sig för hammarslagen

varenda minut

som att stiga upp med gryningen

se askan falla från händerna

älskade klokuggla