Mitt liv är en fucking dröm. Herregud. Jag har världens bästa jobb, världens bästa kropp, världens bästa man, världens bästa bil, världens tryggaste bostad, världens bästa skyddsnät, världens bästa familj, världens bästa väder, världens bästa förutsättningar, världens bästa intressenter, världens snyggaste muskler och just nu tittar jag på en skata som äter något mellan takpannorna och jag ser den skevt för jag har världens fylla.

Ni förstår. Det mesta är världens för mig och jag har det så jävla bra. Är så evinnerligt tacksam. Vet inte om ni kan ana vilket liv jag har eller om ni vet om fler har ett liv likt mitt. Intressenter hör bokstavligen av sig från höger och vänster och jag bara tackar och tar emot. Men jag kommer inte lämna världens bästa man, någonsin. Älskar honom innerligt och det blir inte mindre. För varje dag som går älskar jag honom mer och efter varje svacka där jag tvivlar på oss älskar jag honom mer och han är en del av mitt liv och wow. Han är den förste man som är en stor del av mitt liv… han betyder så otroligt mycket. Han är så otroligt hängiven mig, han är pålitlig och flexibel, så otroligt mån om vad jag behöver. Han älskar mig så mycket att jag inte vet hur han hade hanterat en separation från mig. Jag älskar honom lika mycket, eller mer.

Är rätt full nu. Känner liksom hur mina ögon inte kan koncentrera sig. Är tacksam för att jag inte kör bil just nu. Vet inte alls hur jag hade kört. Om jag liksom hade tänkt ”ja, men i ett dike kan jag ju köra” eller värre. Vet inte om ni anar hur eftertraktad jag är. Kan knappt själv inse det. Alltså, jag förstår att folk intresserar sig för mig men i DENNA MAGNITUD? Va? Vad hände? Vad fan hände? Jag växte upp och POFF blev jag den mest eftertraktade i Frostkåge. Vafan hände? Ni kan inte ana. Inte jag heller. Helt plötsligt befinner jag mig på ett fucking hav och av någon anledning fortsätter folk att hitta mig, jag har inte efterlämnat mina GPS-koordinater, men folk hittar mig och kan inte få nog av mig och de blir KÄRA i mig?! Och vill göra allt för mig?!

Vad fan hände? Tittar ut genom fönstret och kvällssolen pryder björkarna. Vet att jag redan skrivit det men jag är så tacksam.

Jag har det så bra. Så jävla bra.