det står där i all sin prakt
lockar mina sinnen
formar korn av minnen
överöser sin pryda makt

skapar längtan i mina vener
doftar ljuvligt i sin vaka
sommarens dagg smaka
men ser allt via pinceneer

ett framtidshopp i sin hägring
lockar toner av det ljuva
som låter sig ruva
likt en målad fägring

det har ju sitt abrupta slut
visar rätta ansikte i börden
där summan finns i skörden
och allt blir som förut

kvar lämnad en spillra på hög
som trodde på ett mirakel
men förvandlades till spektakel
när sommaren åter ljög