Ur vinden hämtar jag din doft

fyller mina lungor med kraft

minnet skriver kärleksord

från de övergivna år jag haft.

Du fyllde mig med kärlekslust

bäddade var kväll vår kammare

väl valda dina smeksamma ord

gjorde min frusna kropp varmare.

Vi älskade utan gränser och regler

med respekt vi delade var stund

förhoppningen var vår spegel

din själ var ljuv min tanke sund.

Men det blev ringar på vattnet

det var viskningar och rop

ingen sommar kunde rädda

mig från att falla ihop.

När du skrev såg jag orden

men förstod inte sen

 varför vi måste skiljas

och aldrig ses mer igen.

För tiden vi hade tillsammans

var den bästa i mitt liv

nu ter sig varje dag

som ett meningslöst tidsfördriv.

Men vinden driver mot mig

ännu din doft och din röst

men jag får inte längre någon kraft

att kunna möta livets höst.