Jag vet att du vandrat från dyner
som saknar staket och hägn,
jag vet att de sommarsyner
du bär i din barm river regn,
från himlen till kinder ner
och lömsk är den lov du ger.

Men ville vi minnas annan
själslig fernissa än din,
så sås i en jord ned pannan
missväxters odling in.
Och tror jag att jakter stärker
min rotlösa motståndsmark,
så är det blott där du värker
min läkan kan späkas stark.

Du vet att din härd när livet
för lönlösa gåtors svar
fast ödsligt och övergivet
du lämnat min längtan kvar.
Du bryter min bräcklighet
tills gårdagars kraft når slut,
men mot din otillräcklighet
skall jag sträva tills märg slår ut.