Du har levt och du har somnat
och du har vaknat
utan ro
du har seglat över gravar
och kastat ankaret
överbord
bara för att få stanna
bara för att känna hur det är
men inte för en evighet
inte för att lämna
eller dö
du orkar bara inte mer

där vilar en sorg i sin hemlighet
och hur du än försöker
och ber
så finns där ingen som når
ingen som vet
det är bara du och din båt
och alla gravar
det är bara du och ditt stora hav

du har seglat i tusen år
på en enda dag
du har seglat i en evighet
i en grav
du har aldrig lämnat några spår
för inte verka svag

där vilar en kropp i sin sten
och hur du än försöker
och ber
så finns där ingen som kan
ingen som vet

och alla segel som du måste ha
ger dig ingenting
utan ett hav
ger dig ingenting utan en vind
men kanske en dag
kommer det utan varning eller moln
stormen som tar
och förgör

och du får vila vid ditt namn
det är bara du och någon som alltid
har väntat
någon som alltid har lagat
dina revor
någon som du alltid har älskat.