För några år sen flyttade en grävling in under mitt hus. Det var ett majestätiskt vacker djur som tittade på mig med stora dimmiga grå ögon. Den svartvita teckningen över huvudet lyste i skymningen. Den levde sitt liv helt oberörd av mig.

Jag ville absolut inte ringa öns skyddsjägare. Jag ville bara att grävlingen inte skulle bo under mitt hus.

Försökte få den att flytta. Satte ner en radio med skvalkanal under huset. Det tyckte den inte om. Men det tyckte inte jag heller om. Till slut stod jag inte ut med oljudet. Tog in radion och satte över till P1 igen. Jag riktigt kände hur grävlingen vände på sig i välbehag i tystnaden. Istället för att gå till mitt fina utedass började jag kissa runt huset för att markera mitt revir. Det tyckte den inte heller om. Den sommaren var varm utan regn. Till slut blev det äckligt att kissa så nära huset. Återupptog dassbesöken och såg grävlingen vädra i gryningen innan den gick in till sig för att sova över dagen. Hittade en parfymflaska i väskan. Grävlingen sprang snabbt ut på tomten vid första sprejningen. Men parfymflaskor är små. Parfym tar slut när ett hus ska parfymeras även om det inte är stort.

Så jag tog båten till ön bredvid som har affär. Gick runt och tittade. Kom till hyllan med hårvårdsprodukter. Köpte största flaskan med hårspray.

Efter tre dagar hade grävlingen flyttat. I och för sig lämnade den enorm bajsklutt vid ingången till trädgården som en sista hälsning till mig att det här var egentligen hans ställe, inte mitt.

Hårspray är bra mot alla objudna gäster. Snyltare, efterhängsna före detta pojkvänner, grannar som inte vill gå, demoner.

Prova får ni se.