Skuggor av rådjurets snö.
Vingklippta klippor vid gläntan.
Omsluten av tidlöst vattenfall.
Där bortom vinden av allt vi älskat.
Midvinter bottnar i otryggheten.
Vid vägskäl där hon tappar fokus över natt och dag.
Kastar tärning om vem som förlorar.
Skorpionen och tvillingarna.
Om längtans drivved söker sig mot land.
Framhäver sorgen och dvalan som övervintrat.
Berättar livets sagor älskvärd som puderrosa ballerina drömmar.
Nymalen sanning doftar ljuvligt.
Lämnar kameleontens ensamhet vid skogsbrynets vänskapsband.
Harpalten, hon med rosetten. Stannar till. Reflekterar. Undermedvetet hon skyggar tillbaka. Men ändå nyfikenheten tar överhand.
Ungdomlig skönhet i romantisk spegelbild.
Karamelliserat lugn infinner sig.
Vid stjärnhimlens förundrande djup vi viskar förtroendegivande hemligheter.
Vi dansar tätt. Tryckare. Till musiken naturen ger oss. Älskar att se, känna, beröra. Allt som gör dig till den som är du. Den som är jag, det får de gräddvita knölsvanarna avslöja. Jag säger ingenting. Jag är tyst som ametisten. En ametist jag håller i min hand och aldrig jag släpper taget.