Jag ser ett hav i byggnaden. Den bågnar och slåss i sin iver att anamma ord.
Den kastar blågrå kaskader av färg i det oranga gräset.
Trummar sång fastän instrumenten står blixtstilla i sina bås därinne - tror jag.
Och jag kan inget annat än att fråga dig om du vill röra dig, lite, lite åt mitt håll.
Mitt kaos. Taktfast.
För att blommorna är så vackra denna sommar.
Och din doft sträcker sig ända till pistillens stjärnöga.

I den galna parken står jag och väntar; på att det sker.