Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Djurgård


det var dags. Timmen slagen. 

förutsättningen här. mina 

nyinköpta tavlor ställda mot. 

Ibland ville penseln måla områden 

runt centrum och hon förmodas 

veta något om försvar. Kvidandet 

sin egen rätt. Det var något i mitt 

centrum som aldrig riktigt kunde 

förmås att på allvar komma förbi. 

de senaste dagarna märkte hon att

hon sakteligen trodde att det var 

möjligt. Pennan for iväg bort bilden 

dimmigt opersonlig. Som om det spretiga 

krävdes som en fernissa tillräckligt luddig 

för att synliggöra centrum. Hon var ju en 

i grunden glad människa. En lycklig liten 

ost. Med många hål sade fortfarande 

den del av henne som vägrade växa upp. 

som att leva sitt liv på Djurgården. Med 

en make som är konstnär. Skriva om 

en gift man om och om igen. Var det på

allvar sunt? Så kunde Jean låta i sin 

beskrivning av henne för så lite gift som 

jag är finns knappt. Halvgift. Alltid gift. 

Friad till. Ja. Inte så att mannen någonsin

han ner på knä. Aldrig någonsin så, för 

mycket val svåra snår och test. 

Kommer älska dig ett helt liv. Ja vad faan 

är det med det då? Inte faan är det någon

jävla cirkus att ta till sig. Ingen kommer 

mäta sig med det men vad faan är det med 

det då ? Visst faan njuter jag av livets smaker 

surplar i mig ögonblicken som jag suger på 

en kräftas skärt. Innerligt och brett. 

 

Stegen stegrar sig dofterna i stugan 

dag efter dag som om vaggades in 

i dåtidens märkliga tid och jag är faan 

så mycket lyckligare nu nu när rumpan 

hänger lite lite mer och getingmidjan 

anas om jag tar i så jag blir blåare än blå 

 

och så blå blev flickan aldrig nej så blå blir 

hon fantame aldrig och poesin som löddrar 

kropppen är enbart verktyg men mitt satans 

språk är mitt du kärleken i livet mitt där snavade 

du blint och länge sade att du älskade just bara 

mig och ibland när lättheten har tagit paus från 

tyngden tror jag inte ens du var värd knappt 

såg de korn som omgav jaget mitt 

 

eller så såg du tamefan mitt hela väsen som

min rädsla slog för att bli fri från 

 

och vad faan är det med det då? Vem faan vågar 

äkta kärlek min käre? Du din djävul älskade 

och kamp 

 

 




Fri vers av smultronbergen VIP
Läst 121 gånger
Publicerad 2020-07-06 17:41



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Ett dussin jämt med svordomar i en sjujävla skön text...men Djurgårn ! va fan ! jaja....där finns ju djur !
2020-07-07
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP