Själens utarmning och död av
alldeles för mycket trygghet
år efter år, decennium efter
decennium tills döden inträder
En stressad halvdan kärlek som
gråter i det fördolda över att
allt är så jävla förutsägbart
lagom, prydligt och skötsamt,
i ett liv som är en öken fylld
av taggtråd, konventioner
och kontaminerande oskrivna
lagar om hur man ska bete sig
och vara som en normal människa
i ett samhälle som är ett slags
interneringsläger i vilket man
hjärntvättas till att vara en tam
och lydig arbetare och konsument
Vi frågar oss varför det existerar
så jävla mycket våld och psykisk
sjukdom i ett välfärdsland som 
Sverige, och svaret är så enkelt
att det fattas kärlek, och att själen
skriker i panik av att tvingas leva
satt på undantag i en superspeedad
verklighet med en sån konstant
informationsflod som försätter våra
hjärnor i chock och i depression
Ångest och förtvivlan sprider sig
som en pandemi, och jag skulle
vilja lämna den här jävla världen
och äntligen få komma hem till mitt
riktiga liv bland riktiga människor
Kyss mig i pannan någon för jag
håller på att tyna bort och gå under.