Jag tänker att som i en stillhet vakar himlen.
Fyller vankellivet med syre, mjukt och i lönndom.

Kanske vi en dag spritter upp som rakt in i dans,
Vi virvlar runt varandra nära, håller kind mot kind och näsan just vind mjukheten nära nyckelbenet.
Vi klappar om främlingar yra av dag och ljus.

Men än är det inte dags, än håller vi avstånd.

Ur kärlek.