Dansar fram på tå, gömmer sikten med silke.
Låter vinden få fånga mitt hår , sjunger med liv som inte längre fins, Och skrattar bort varje tår.
Lockas av flera röster, dom sliter och drar, krälar sig fram och vill åt.
Hungriga själar som bara begär, utan att se hur kniven dem bär bara skär.
Men flyter med vinden bort från mänskliga strån. Till djupet av mitt lugn,
fyller varje cell med doften av regn,
med kraften av luft,
och känslan av eld.