Vilka bland de av avstånd bemötta
skall saliga vandra hem eller mot annanstans sig bege
när det verkar vara i detta vårt eviga regn
som man alltid har till att nedanför sig vara

vare sig det är dags för ovansagda moln att samlas
eller bara en själv som känner sig beredd att låta falla

här, när allt vad själasörjande är svårt att finna
och den nåd som sökes spridd så tunt
för att räcka, får man väl tänka
när det uthärdas så länge med ingenting

att även en börda otillräckligt lättad
är nåd nog för att fortsätta slita

här, där detta vårt eviga regn saligt sig falla
och det sjungas ibland en blues för ovansagda
för moln som samlas, folk som vandrar

.. sedan till sist, det ena, och det andra
medans detta vårt eviga regn oss saliga skall göra