Invid en sprucken brynsten
Och nyslipad lie.

Med lätthetens behag
for tanken

Besjälad med fjärilens
Uppsökande glädje

Sökte vätska från en
pöl invid det gamla
Hönshuset

Och tanken från den
bortgångne fadern
Svävade ännu

Där han satt på en
Pinnstol och slungade
årets honung

Funderade,funderade
medan veven for runt
runt. ..

Och honungen rann
flödande ur virvlande

Vaxkakor i sirapsliknande
Strömmar ur sina träramar

Doftrika minnen som upplöstes
När en flock skriande starar
drog förbi och skrämde

Fjärilen till flykt inåt tegelhögen
Med Aspar som fladdrande silade
eftermiddagens solljus
mellan susande grenar

Och förnöjsamt vilade Känslan
Ut sig under vandrande
Moln en kort stund. ..

Inuti den stillsamma
evigheten. ..