Yeah, I’ll always be waiting for you
Yeah, I’ll always be waiting for you
Yeah, I’ll always be waiting for you
For you
I will always be waiting

And it’s you I see, but you don’t see me
And it’s you I hear, so loud and so clear
I sing it loud and clear
And I’ll always be waiting for you

– Shiver, Coldplay


Det maler tills det inte är ord längre. Ett ingraverat mantra: upphöjningar, nedsänkningar i mjukaste, formbaraste hjärnvävnad. Springer man tillräckligt många varv längs samma monotona slinga slits gräset bort, och du har nått mig ner till berggrunden. Hur jag än sår nytt vägrar det växa nytt. Du har förvandlat bördigt hjärnlandskap till karg känsloklippa.

Och jag kommer alltid att vänta.

På dig.

Jag kommer alltid att vänta.

På att du kommer tillbaka.

Och det är dig jag ser, fast jag är osynlig för dig. Och det är dig jag hör genom kakofonin av sjukdom, världsundergång och smärta.

Och jag kommer alltid att vänta.

På dig.

Kommer jag alltid att vänta …?