I någon sorts grupp med genialiska 'allvetare' diskuterar de saker sins emellan och någon av dem vill ta exempel på frågor de hört någon vuxen komma med, trots att det låter som ett barn hade ställt frågan. Någonting i stil med.
- Varför finns det krig?
En fråga som kan låta nog så simpel, men som skulle kunna få ett långt svar. 'Jo, förstår du, om Niklas har fem äpplen och Maude har sju äpplen...' I högst förenklad form då, bara att svaret brukar kunna vara något mer invecklat än så.
Frågeställaren vill ofta nog ha 'det utvecklade' svaret.
Eller kanske.
- Hur kommer det sig att jag blir kissnödig när jag nyser?
Samma sak där. Det finns ett till synes enkelt svar. Och så finns det ett sådant där mer invecklat och kryptiskt svar.

(Tyvärr måste jag själv bryta här, eftersom
A. Telefonen ringer.
B. Fjärde värdskriget har just brutit ut.
C. Jag städade inte igår och jag sköt upp den sysslan till idag. Märkligt nog, eftersom få sysslor lämnar en sådan suck av lättnad efter sig, då det äventyret väl är i full gång.)