Håller en sten hårt sluten i handen 

Som för att påminna mig själv

Det finns mer skönhet i världen 

Än det som syns på ytan

För vågar vi bara se det vackra i själar

Se styrkan i stenens ruffhet

Och lystern i mörka skogars djup

För ibland kan det finaste finnas i det enkla

Värme kan växa ur den starkaste kylan

Ljuset föds ur det mörkaste mörker

Så länge vi vågar känna och se

Så jag sluter min hand runt stenen 

Med en önskan om att våga se

Allt det vackra och sköna i det enkla

Som livet trots allt har att visa upp