Skorna prydligt ihoppställda 

den svenska allen teg för den vind 

som fick min kjol att sakta lätta 

du förde dina fingrar uppför bomulls 

klänningen och flämtningarns frös 

till i sekunder 

jag var liv tillbaka in i 

fingertoppars spröda kraft ni vet 

som bäckar strilar solens strålar mellan 

björkars klara gröna 

tillbaka i det röda i det gula 

tillbaka där vår kärlek låg som 

nyutslaget gräs 

           där föddes 

potatisen delar jag likt du kniven går med 

försiktiga tag i ordentliga långsamma 

flöden och prövar hur det känns att 

finfördela  frukten strö socker över lägga 

silversked intill på bricka. 

prövar lyckan såsom andra provar skor 

Viker upp och ihop min agenda 

stryker fingrar över de nymanglade 

rödvitrutiga handdukarna med mormors 

initialer 

och du är här nu så nära att hon även 

minns de små irriterande detaljerna 

din röst som alltid måste hålla 

lugnet som behöver separera gå åt sidan 

så att du lugnt kan stå bredvid 

          den iakttagande 

du tar min hand och din hud är plötsligt 

ett barns jag håller en femårig flicka 

i min hand och ni är två två händer fast 

din kropp inte längre är hos mig 

hon som förklarar sin kärlek hon som 

pekar på ett sår knappt ögat kan notera 

hon som trots allt valde mig såsom även 

du så öppet iakttagande och nära så 

självklart varande likt du 

din rygg har hål din väg genom mig 

en kropp