"Man kan bara vara så stolt och 

          så arg om man älskar"

i trappuppgången stod jag under våren 

det där året 2005 

kilade fast mina stövlar i dörren till den 

där lägenheten i Hornstull. Mitt i natten. 
full och utom mig av ilska. 

tillåtit att det jag trodde jag offrat för 

godheten aldrig var det. Min svaghet, 

den verkliga utnyttjades. Min sorg efter 

dig bröt mig itu fullständigt och den 

spillran trampade han på för att han 

äntligen kunde. Allt hade jag offrat. 

allt. Nu hade jag förlorat dig och det var 

det som fick hans liv att sakta glöda 

enbart det. Jag såg mig kasta den där 

förbannade hustomten på golvet och den 

studsade så hela glasdörrens glas låg 

splittrade över golvet. Förolämpade 

den äldre kvinna som låg bredvid honom 

i sängen. 

             bläcket orkar inte nu. 
             Tar paus. 

Det var en lärdom. Sant. 

              En fågel över skyn och andetag 

              en efter en varje dag. Hindrandes 

              galenskapen. 

så här i efterhand kan jag se oss som ur

en film. Så älskad och så förvissad om 

den så säker att jag dödade min själ för 

den.         Kärleken.