om dålig poesi vad den är för mig...
Kippa efter andan
Jag avskyr dramatiska trädkronor
som inget har med innehållet att göra
vita skuldror hörande till en annan tid
kommer in i bilden av gammal vana
fnitter och en schlager mot svart bakgrund
den som vill ha något höjer rösten
vill ha hungrig käft som tuggar i sig
vill vara lättsmält och omtyckt
vill ha vemsomhelst jävla uppmärksamhet
JO DÅ
svällande knoppiga diktjäveln har krattat ända fram till den hopsnörpta munnen!
och snäv kjol som gör någon till en typ
och inte en människa som hade ett örngott med blå violer
och under täcket jätteledsna iskalla händer
meningen påklädd i tusen pälsar kippar efter andan
längtar efter poeten som kan klä av sig
klä av dikten
vågar arbetet att mejsla fram en mening
kippar
jag kippar nu och jag gillar det