Första dagen på resten av ledigheten börjar tidigt.
Firar min dotter som stiger in genom ton-porten och landet som ska upptäckas där, lilla vän.
Sen går jag i terapi en timme och talar om livet.
Jag har ännu inte ätit frukost, men följer min lust nu när jag äntligen kan och går en lång lång promenad genom skogen.
Hoppar över vattenfyllda diken,
ser himmelska vyer och frostnupna nypon - hör min egen röst säga
”åh det är så vackert”.
Jag går igenom isen och blir blöt om strumporna.
Jag fortsätter bara gå.
Det är bara skönt, det är de lediga fötterna som blir blöta och de säger bara ”gå dit du har lust, livet är ju blött ibland, men du har tid att torka”.

Hemma. Frukost. Känner mig trött som ett barn. Somnar på soffan och vaknar av att någon kommer hem timmar senare.
För den vars hjärna sällan vilar, känns det som jag varit två veckor på Maldiverna och kommit hem nu, nyvaken. Somnar aldrig i soffan andra dagar. Men nu somnar jag äntligen. Det är bra,
för då kan jag vakna