Jag svävar genom minnen om vem jag var
Ser sorgset på bilder i mitt sinne
Barnet i mig vänder och vrider på bilderna
Det är kanske såhär det ska vara för människan
Att växa genom lidandet

Jag ser en tung port öppnas
Ljuset ifrån porten bländar mig
I skenet formas ett himmelskt landskap
Det är framtidens ljus som glittrar

Rädslan suddas ut ur mitt bröst
Kärleken till livet strömmar in
Det finns hopp
Äntligen hopp