Min förmultnande kropp, låt er aldrig missta detta lik för ett slut. Likt som ett ljus, en supernova; observeras från vår kära jord, dess händelse som ögonblickligen passerar jordens bana. Ännu färdas ljuset från « De Stella Nova », och nya astronomer på avlägsna planeter får bära vittnesbörd för min ankomst och avfärd. Min död är en endaste punkt i det vida tidrummet – mitt livsljus är här bara temporalt; färdas alltid bortåt, alltid framåt. Att aldrig stanna, att evigt leva.