Glaspärlespelet

röd blå grön i varsitt fack

pärlor och skravel

De kändes som om det vilade en förbannelse över den här semesterutflykten. Säkerligen var det minst två timmars städjobb kvar. När vi väl kom över bron till København skulle det redan vara eftermiddag. Vår tidsplan var förstörd. 

Jag flyttade varsamt över den sovande Linus till en av de soffor som maken redan dammsugit, lade över honom en filt som jag skakat på terrassen, letade upp ett kinaschack med klassiska glaspärlor som jag hittade i bokhyllan och tryckte ner flickorna i varsin fåtölj mittemot Linus.

- Ni har varit jätteduktiga tjejer. Nu är det städpaus. Jag hämtar lite saft åt er.

Jag hämtade apelsinsaften, slog upp ett glas till mig själv också, spetsade det i smyg med gin, satte mig ner mittemot flickorna och låtsades bläddra i en bok som jag tagit på måfå ur bokhyllan. Ironiskt nog visade det sig vara Herman Hesses Glaspärlespelet. Vilket passande komplement till kinaschacket. Jag hade faktiskt aldrig läst denna roman, men däremot ekade raderna ur Hesses Steppenwolf färskt ur mitt minne:

Magisk teater

Tillträde icke för vem som helst

Endast för förryckta

"Nur für verrückte". Herregud, det här stället var verkligen galet. Och troligen betydligt mera magiskt än den tama barnteaterföreställning vi såg igår på Folkets hus. Det kändes som en evighet sedan.