är ödet det du gömmer dig bak om

denna ros

skänker väggen den spruckna

skönhet

ödehus

öde

droppen vilken skimrar väg

denna ros

djupnar

när sorgens smärta kvider

sömnen

vaggas i vinden i havets hand

en drömmande

vakande

kvinna

en klippa hörs gråta

är det

en klippa

mitt

hjärta

eldgnista landar i mina händer

eldgnista

finner väg genom knäppta

fingrar

galler

av

minnen

så länge har jag skådat

sett spåren i himlarna

sett spåren speglas i marken

uteblev

ute

blev

en spårfinnare var jag aldrig

är jag ej

kunde jag bränna bort längtan

må det ske

må det ske

eldgnista lyfter min blick

envist

enträget

sänker jag blicken

i bläck

jag bidar är

eldgnistans svar

din sorg är en tröstevinge