Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
2019-11-08


I min novemberskugga ser jag Döden

I min novemberskugga ser jag Döden
Och jag skriker instinktivt jag är inte redo än
Snälla ta dem inte ifrån mig inte nu inte du inte igen
Vi har haft den här diskussionen många gånger du och jag
Jag var villig och redo var det inte så vi sa
Mitt liv för deras du får ta mig när du vill
Men gör inte såhär mot mig inte en gång till
Du ber mig överleva undergången
att jag ska stå stadigt i stormen
utan några rötter

Förlamad av alla sekunder jag inte kan hantera
all jävla bortslösad tid spenderad
på att
inte vara där


I min novemberskugga ser jag Döden
Instinktivt vet jag när det är dags igen
att krossa denna skepnaden
sova nu & sörja sen
gå sönder tvåhundra dagar och en natt
Följa solen ända ner i Kattegatt
vara strandsatt på öppet hav
utan riktning & utan nav
Trampa vatten
Trampa vatten
genom hela
vinternatten
Ett andetag i taget
upplösa hela jaget
flyter ut bryter ut byter ut
utan slut
Går i ide nu
i min grotta imploderar jag



Vad är vad
Vad är vila vad är flykt
Vad är vad
Vad är veta vad är tyckt
Vad är vad
Vad är vilja vad är tryggt
Vad är visshet vad är vishet vad är visset
Vad är ved som ska på brasan
Eldas upp under lupp
Granskar vad som förvanskats
Söker efter en sanningshalt
Oundvikligt och ordagrant
Går jag igenom allt

Likväl bygger jag mitt likbål
Helt på eget bevåg
Ingen behöver förstå
Vad det är som jag uppnår

det behövs aska för att så




Fri vers av Naimelle
Läst 256 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-07-12 11:17



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Naimelle
Naimelle